Om mig

– hur en så kallad ”svår” häst blev min bästa vägvisare

När jag var barn och ungdom flyttade jag en hel del. Det innebar att jag ofta bytta ridskola och stall. När man kommer in som ny i ett redan etablerat stallgäng så har redan prioriteringsordningen för hästarna och ponnyerna satts. Skötarsystemen är redan fyllda och ”de bästa” hästarna är redan upptagna. Alla har “sin” häst eller ponny. Så de hästar och ponnyer som “blev över” till mig att sköta och rida var sällan de enklaste.

De blev mina läromästare. Vilket jag idag är mycket tacksam för.

Mina utbildningar

Där och då var det inte så kul. Flera av mina kompisar fick egna hästar som de tränade och tävlade på. De fick meriter och blev jätteduktiga ryttare, på just den hästen.

Jag red på de hästar som bjöds. Ofta de unga, de gamla och de stela och tjuriga och jag fick heller inga höga meriter. Högst på mina önskelistor från ca 5 års ålder stod: En egen häst. Sedan dess har fler medryttarhästar än jag kan räkna och ett antal foderhästar passerat. Jag blev 32 år innan jag ägde min första egna häst: KILLIGREWS FLAIR.

Killigrews Flair -92, köptes Dec 2004.

Henne mötte jag på min väg att utbilda mig inom hästbranschen som vuxen. (Med tre småbarn, vovve, man och villa). Med målet att utbilda mig till Hippolog, så sökte jag mig först till Komvux där jag läste upp de skolämnen som behövdes. För att få min hästkunskap på papper så började jag som vuxen elev på hästlinjen vid Stjernhööksgymnasiet i Rättvik. När mina studier var avslutade blev jag kvar där som hästlärare och vik stallchef under några år och det var under den här perioden som Killigrews Flair köptes in som tänkt skolhäst. Eftersom jag, som vanligt, var den som inte hade någon egen häst att ta hand om efter skoltid, så var det jag som red de nya hästarna och skolade in dem i verksamheten.

Flair hade ett krångligt sadelläge och var väldigt känslig att rida. Hon trivdes inte med olika ryttare. Av den anledningen gick jag en helgkurs i prova-på-hästmassage. Det var starten på många, långa kurser och ett diplom som hästmassör från Axelssons med tilläggsutbildningar i bla rygghälsa. För att kunna möta en större bredd av kunder så läste jag även en B-tränarkurs inom travet.

När det visade sig att Flair inte fungerade i skolverksamheten så kunde jag inte släppa henne. Hon var HÄSTEN för mig och mer än så. Sagt och gjort, vi byggde stallinredning dag och natt hos grannen och färgen hann inte ens torka innan hon flyttade in.

När jag samlat på mig de hästämnen och erfarenheter jag behövde, inkl ett Hästskötardiplom, så läste jag Strömsholms ridinstruktörsutbildning RIK 1, utan att klara av att göra slutprovet på grund av begränsningar i min kropp.

Svårt som jag har att sitta still så utbildade jag mig parallellt under den här tiden till hundinstruktör. Jag höll valp- och allmänlydnadskurser och tävlade en hel del lydnad med min egna hund. I samma veva tog jag även mina tyngre körkortsbehörigheter inom försvaret. Jag lade många timmar hos Bilkåren och ledarskapsutbildade mig hos dem. Motorinstruktör och fänrik. UGL (Utveckling Gruppledare) och ett stort antal nätter i tält och på logement. Med människor man inte själv har valt och tro mig man blev både lortig, hungrig och trött tillsammans.

Där lärde jag mig mycket om hur människor agerar i olika stressande lägen. Framför allt lärde jag mig mycket om mig själv. Jag kan konstatera att det bara måste ha funnits fler timmar på dygnet då jämfört med nu…

Kroppen säger stopp

Men åter till min resa med hästarna. Nu visste jag redan att detta var något jag ville jobba med. Jag tävlade då Flair tom LA dressyr och tränade 1,10m hopp. Men både hon och jag var stressade och spända av presterandet. Min kropp hade även börjat säga ifrån med diverse värkproblematik. Jag hittade dock med tiden en annan väg och började istället rida distans och western. Slumpen gjorde att jag hittade en westernsadel som låg toppen på Flair. Vi började tävla westernridningens flesta ridgrenar och gled snart in även på dess kovallning. Detta stärkte hennes självförtroende och satte verkligen alla våra tidigare balans- och samarbetskunskaper på prov. Det var jätteroligt!

Under dessa år fick jag lov att erkänna att min dröm om att bli Hippolog kändes väldigt avlägsen och jag la ner det målet. Efter graviditeter, kejsarsnitt, viktoperation och andra personliga utmaningar så höll inte min kropp för att yrkesmässigt rida på den nivån som krävdes. Inte heller Flair räckte riktigt till för den vägen. Att skaffa fler hästar var inte att tala om varken ekonomiskt eller tidsmässigt med barn, hus och livet i stort.

Centrerad ridning kommer in i mitt liv

Det var då den centrerade pedagogiken uppenbarade sig som en perfekt pusselbit. En dag kom Lotta Söderström, då Månsson, till skolan för att presentera Centrerad ridning för oss.

Jag föll för den genast! Här fanns logiska förklaringar av i vilken riktning energin av våra gemensamma kroppar skulle guidas. Med liknelser som min hjärna förstod direkt.

Ändå fick jag börja med att skritta. I minst 6 månader fick jag bara skritta, skritta och skritta ännu mer… Till slut tog jag mod till mig och sa till Lotta, när mitt självförtroende inte klarade av mer skritt:

– Du Lotta, jag kan faktiskt till och med galoppombyten.

Hon svarade säkert något i stil med:

– Javisst. Med sin mjuka, alltid lika tålmodiga stämma.

– Så kan du byta varv Marita. I skritt.

Idag vet jag vad hon höll på att bygga om i mig. Efter två kejsarsnitt och detaljer som hade hoppats över och som nu krävdes för att kropp och knopp skulle vara mig samarbetsvilliga. Då var det frustrerande men nu vet jag att det bästa mod vi kan ha när vi jobbar med hästar är Tålamodet! Tack Lotta! För att du tog mig till dig och trodde på mig.

Idag är jag Level2 instruktör i Centrerad ridning och hjälper ryttare att ”täta båten” så att den kunskap de redan har flyter bättre. Det kan också handla om att komma över ridrädsla eller hitta balansen igen efter skador eller graviditet.

”Wham Bam Thank U Mam.”

Dalabalans ser dagens ljus

Jag och Flair fick några underbara år tillsammans innan hon blev illa skadad i hagen och fick vandra vidare. Efter henne har jag haft två egna Quarter ston. Pepita kom till mig som rehabhäst men hade för mycket med sig och efter några år så fick jag ge upp, hon gick inte att rädda. Lenita såldes 2013 till Gotland där hennes människa fanns. Dessutom har jag under många år varit medryttare på en fantastisk Quarter hingst: ”Wham Bam Thank U Mam.” Jag hade förmånen att kunna fortsätta rida westernridning och träna för westerntränare.

Efter det så har jag inte ägt någon egen häst. I början berodde det på att jag saknade tid eller praktiskt möjlighet, men idag är det ett aktivt val då jag nu satsar helt på företaget och att erbjuda mina tjänster ute hos hästägare och på kurser.

Redan 2011 påbörjade jag min bana som hästföretagare, då som ”Hästcoachen”. Men läget var inte optimalt: jag blev ensam med barnen och fick ett komplicerat armbrott. Kronisk smärta och viktnedgång också gör avtryck i den kroppsliga och knoppsliga balansen. Jag fick söka mig alternativa vägar tillbaka till sadeln – och det har inneburit en tuff men givande resa som jag idag kan se har gett mig mycket styrka, kunskap och insikter.

Livet förändras, barnen blir större och drömmen om att jobba heltid med hästar har ständigt växt sig större. Med start under Corona läste jag olika företagarutbildningar och utvecklade mitt hästnätverk.

Dala balans som enskild firma ser ljuset i april 2022. Jag jobbar med kunder av olika slag men fortsätter utbilda mig och via en inspirerande föreläsare lägger jag till ytterligare en viktig pusselbit: Hästunderstödda insatser.

Hästen som en resurs i samhället

Idag är jag betydligt snällare, tålmodig och förstående mot mig själv och min kropp och jag inser mina begränsningar. Detta erkännande ledde i sin tur till att jag kan se mina fantastiska möjligheter. Jag sitter på massor med både bred och djup kunskap som min lite krokiga väg och min kära Flair har givit mig – jag vet hur det är att tappa balansen, både ordagrant och symboliskt och jag vet hur du kan hitta vägen tillbaka och komma upp i sadeln igen.

Här i ligger ett stort driv eller snarare kall för mig. Jag vet vilket värde det finns i att umgås med och möta hästen på olika sätt. Med dagens utmaningar i samhället där barn, unga och vuxna mår dåligt både psykiskt och fysisk finns en fantastisk möjlighet att använda samvaro med hästen som metod.

Det vi som ”hästtjejer” alltid har vetat är att man mår bra med hästar. Under ett år 2023-2024 utbildade jag mig på Wångens THIA – tilläggsutbildningen Hästunderstödda insatser-aktivitet och där fick jag vetenskapliga belägg för att det stämmer.

Under tiden jag utbildade mig i HUI (Hästunderstödda insatser) på Wången så kom jag i kontakt med Lära med Hästar – en metod som Lisa Thorngren kom och föreläste om. Ett stort och komplext ämne har hon paketerat snyggt och begripligt, och specifikt riktat dessa hästunderstödda insatser mot skolan och grupper.

Jag är nu även certifierad Lära med Hästar Handledare som dessutom är anpassat för sådana som mig som inte har egna hästar men som samarbetar med ridskolor och andra organisationer.

Dylika insatser efterfrågas mer och mer och jag upplever att jag tillsammans med min paraledarutbildning via ridsportsförbundet har en roll att spela och mycket att erbjuda.

Att ha en god självkänsla och ett bra självförtroende är en grundsten för att alla vi ska kunna fungera. Att tro på oss själva och även tron och hoppet för vår omgivning, att känna delaktighet.

Jag ser hur hästen har en så mycket större roll att fylla, både för individer och för samhället i stort, här finns enorma möjligheter till läkning och utveckling.

När jag var barn hade jag svårt i skolan och jag hade själv önskat att få möta självstärkande övningar som visade att inte hela jag var fel. Nu är jag redo att hjälpa andra föräldrar och barn som kämpar dagligen med sitt mående. Det ger mig en stor känsla av mening och drivkraft att fortsätta göra skillnad för dem som har det svårt.

Allt detta smälter samman in Dalabalans AB som föds i slutet av 2024. Det är här du möter mig idag.

Du är varmt välkommen att ta kontakt med mig om du känner att något av detta talar till dig på din resa.

För att summera hela den här resan kan jag konstatera att det inte är de enkla individerna som blir ens läromästare. Så även om vägen varit krokig och utmanande så är det just svårigheter man lär sig mest av.

Detta har gett mig en ödmjukhet inför faktumet att alla individer gör sitt bästa utifrån den förutsättning de har just där och då, och alla har någon styrka som det går att lyfta fram och bygga vidare ifrån.

All denna kunskap och erfarenhet har gett mig ett djup och en bredd som jag idag använder mig av när jag möter dig som ryttare och din häst, oavsett er bakgrund.

Den här hästtjejens känsla gick att mäta – välkommen till Dalabalans!

Mina utbildningar

Inom häst, pedagogik och ledarskap

2024-2026
Autismlinjen 2 år 50% (alla NPF-diagnoser). Kursen Autism – ett annorlunda sätt att tänka, heter numera NPF – stöd och strategier. Mora folkhögskola

2024
Lära med hästar handledare Lära med Hästar

Tillägsutbildning från hästmassör till Equifysioterapeut.

Hästakupressur. Ryttaryoga. Axelsons animal massage school.

Holistisk coach

Hästlymfmassör

2023-2024
THIA-Tillägsutbildning Hästunderstödda insatser Wången

2023
Paraledare svenska ridsportsförbundet

2022-2023
Verksamhetsledare Hästrelaterad näring. BYS-Skara Biologiska yrkes högskolan

2013
Brukskörningsinstruktör Föreningen Sveriges hästkörare, fd Skogshästen

2010
Instruktör i Centrerad ridning, Level 2

Hanteringskurser Monty Roberts. John Moore.

Tömkörning Anders Eriksson. Longreining Ellen Ofstad.