Centrerad ridning

Med fokus på hur

Centrerad ridning är ingen egen ridstil. Det är en metod eller en pedagogik. En pedagogik som utgår ifrån den egna kroppen. Den bygger på bilder och tankegångar som vår hjärna redan känner igen. Sally Swift är upphovskvinnan till detta begrepp.

Sally Swift själv hade skolios och ägnade stora delar av sitt liv till att fundera över ridning och balans. Hon tyckte att de handböcker som fanns att tillgå inom ridning bara beskrev vad man skulle göra. Inte hur man skulle göra det. Hade man en medfödd talang för ridning kanske det var görbart att förstå och utföra. Men för oss med en vanlig kropp, eller kanske med en ovanligt obalanserad kropp som hennes, så fattades det en instruktionsbok i ridning.

Sally Swift har skrivit böckerna Ett med hästen och Centrerad ridning. 

Ur förordet

”Denna bok är den absolut märkligaste instruktionsbok i ridning jag någonsin läst. Sally Swift, författarinnan, har på ett vetenskapligt, men långtifrån tråkigt sätt analyserat hästens rörelseschema. Samtidigt har hon fördjupat sig i människans funktioner och reaktioner från huvudet ner genom hela kroppen varvid inte ens tårna glömts bort. […] Hennes bildspråk är magnifikt, alltid logiskt och träffande. När hon talar om att armarna ska fungera som mjuka brandslangar och att man ska inbilla sig ett segelfartygs mast rakt upp genom ens kropp och axlarna och armarna som mastens rår, bara för att ta några exempel, tar man sig kanske först för pannan men efter en stund så klarnar allting och man förstår liknelserna till fullo.”

Anders Gernandt, ur förordet till Ett med hästen av Sally Swift. 

Ur förordet

”Denna bok är den absolut märkligaste instruktionsbok i ridning jag någonsin läst. Sally Swift, författarinnan, har på ett vetenskapligt, men långtifrån tråkigt sätt analyserat hästens rörelseschema. Samtidigt har hon fördjupat sig i människans funktioner och reaktioner från huvudet ner genom hela kroppen varvid inte ens tårna glömts bort. […] Hennes bildspråk är magnifikt, alltid logiskt och träffande. När hon talar om att armarna ska fungera som mjuka brandslangar och att man ska inbilla sig ett segelfartygs mast rakt upp genom ens kropp och axlarna och armarna som mastens rår, bara för att ta några exempel, tar man sig kanske först för pannan men efter en stund så klarnar allting och man förstår liknelserna till fullo.”

Anders Gernandt, ur förordet till Ett med hästen av Sally Swift. 

För alla ridstilar

Det behövs ju verkligen inte något så stort som en ryggradsförskjutning för att kroppen ska förändra sin balanspunkt. Ålder, stelhet, rädsla, graviditet, upp- och nedgång i vikt eller någon skada kan göra att det inte är lika enkelt att hitta sin tidigare kroppsuppfattning och balans.

Eller att du som ryttare sitter på en sned eller obalanserad häst. Då krävs det verkligen att man har kroppskontroll för att kunna hjälpa till att rakrikta din häst vid ridning.

Jag har mött en bred variation av ryttare i olika ridstilar som haft stor nytta av den centrerade ridningen:

• Islandsryttare, som ju har små, snabbfotade hästar och fler gångarter än de flesta ryttare att hålla isär.
• Ridtravare är hjälpta av att ha fler verktyg att tillgå i sin ridning.
• Dressyrens galoppombyten, att man verkligen är i takt för att få till rena byten.
• I hoppningen att man är delaktig i språnget och blir inte en börda för sin häst.
• I distansridning hjälper du din häst till många mils balanserad ritt och snabb återhämtning i veterinärbesiktningarna.
• I westernridningens kogrenar kommer alla extra verktyg till sin rätt. Där allt sker väldigt explosivt och många gånger med 180 graders riktningsförändring.

Så den centrerade ridningen hjälper i all ridning och jag är övertygad om att alla, och kanske särskilt, hobbyryttaren som ”bara” rider i skogen ändå har en vilja av att rida hållbart.

Helt enkelt för att balans är hållbart. Både för oss och våra hästar.

Att kunna dansa hållbart och få vara ett med hästen

Jag väljer att se på ridning lite som en dans. Att man då först lär sig dansen själv innan man bjuder upp sin danspartner känns ganska juste. I detta fallet hästen, och du ska föra den i en dans den rimligtvis inte redan kan. I ett lugnt och tryggt inlärningsklimat för bägge parter.

Det är därför jag har valt att använda mig av den centrerade ridningens pedagogik i min undervisning. Här ligger mycket fokus på ryttaren, den som ändå förväntas föra i ridningens dans. Ofta pratar jag i bilder som hjärnan kan översätta automatiskt till HUR kroppen ska göra för att vi logiskt ska kunna överföra ex en riktning som hästen kan förstå.

Du som ryttare får på så sätt snabbare en känsla av ett korrekt gensvar – hur det ska kännas i din kropp och du har då verktyg att hjälpa din häst med. Särskilt när ridpasset inte omedelbart blir som det står i ridhandboken.